Det är nu strax över 200 år sedan stjärnorna slocknade. Alla utom tre, tre små avlägsna, hånande prickar i den eviga natthimlen, lockande, vilseledande. Det finns inga skepp kvar med tillräcklig kraft att slunga sig in i hyperrymd, de enda nio som hitills kunnat göra det var de första skeppen som blev förstörda när kriget bröt ut. I alla fall åtta av dom. Ett bara förvann.

Vi tror att, enligt tideräkningen vi följde på jorden, året är ca 3000 e. Kr, vilket skulle lägga First Contact för ca 500 år sedan. Kunskapen har dock gått förlorad gällande omständigheterna av detta möte, men otroligt nog var allt fridfullt. Alla tre raser arbetade tillsammans, bytte teknologi, delade med oss av allt vi hade. Med vår kombinerade kraft lyckades vi så finna en väg att rädda oss från domedagen när resurserna på Jorden rann ut och tömdes. Enorma koloniseringsskepp byggdes, tre stycken för att ta människan till sitt hya hem. Atreyu var det första skepp som nådde det nya solsystemet, tätt följt av Mineyu och Ezeyu. De andra raserna anlände från sina system i tre kollonistskepp vardera och de nio samlades i neutral rymd och blev konverterade till det förenade politiska högsätet. De fem planeter som kolloniserades var uppstrukterade efter gemensamma beslut raserna emellan och alla levde i fred. Men det var innan mörknet kom. Innan Shutdown.

Det är som sagt över 200 år sedan allt slocknade. 200 år av krig. Vi människor är lika decimerade som de andra och de få resurser som finns kvar på vissa lyckligt lottade stationer sinar snabbt. Vi är fast i det här systemet. Ett system bestående av 9 frusna stenar som en gång var planeter. Dessa roterar fortfarande runt den plats där systemets stjärna en gång brann. Det är precis som om den fortfarande är där, död, kall och mörk.

Det finns en hel del stationer kvar i systemet. Stationer som fortfarande är bebodda det vill säga. Dessa stationer har sina egna atmosfärgeneratorer som håller invånarna med värme, syre, ljus, mat och dryck. Det är bara en tidsfråga innan dess energikällor fryser upp och tar slut däremot. Det är bara en tidsfråga innan det sista livet dör.

Den politiska situationen är näst intill obefintlig. Varje skepp och station är sitt eget rike med sina egna lagar och regler. Oftast gäller den starkes rätt. Man tar det man behöver och hoppas att den forna ägaren inte äger en strålpistol. Den största kända stationen, Prima Stella, är bebodd uteslutande av människor. De amdra raserna har dragit sig undan mer och mer.

Det är krig varje dag. Krig över mat, över energi, över dryck. 200 år av krig. Om vi har tur räcker våra sista resurser i 20 eller 30 år till. Sen är det över. Det är det livet vi lever här i solsystemet. Ett liv efter Shutdown.
1