älkommen
till Andarnas dal, som inte ligger långt från
Vindarnas Pass. Men hit kommer man inte om man inte har
något viktigt ärende. Som den gången då
Móri och Marco behövde ha hjälp till att
få tillbaka unge Filip - Indra och Mirandas bror.
Men jag skulle nog tro att de blir glada över ett besök
då och då. Egentligen kan andarna bo precis
var som helst eller ingenstans. Men Ram insisterade på
att de skulle ha en hemort som var helt deras egen och det
är nog ganska bra egentligen. Tänk om du plötsligt
fick veta att Ulvhedin av Isfolket bodde i din garderob
*ler* Nej sånt skulle de nog inte göra!
Nå,
i Andarnas by så har de inrett husen, precis som de
själva önskar. Vissa har ganska bisarra finesser
- som ett utskjutningsrör i taket så de kan komma
fort iväg och inte hindras av dumma nycklar och sånt.
Bäddarna är ett kapitel för sig - för
det mesta är de svävande som moln och underbart
sköna att vila i.
Isfolkets
andar bor tillsammans, och deras hus utgör den största
delen av byn, medan Móris andar bor nästan vägg
i vägg med dem i sina mycket besynnerliga hus. Andra
specifika typer av andar lever i byns utkanter och stortrivs.
Bland Isfolkets andar bor nu också Shama, stenens
och det avbrutna livets gudom. Shira och Mar träffade
honom när Nattöga skulle hämta det klara
vattnet från Livets källa inne i de Svarta Bergen.
Så hade han slutit sig med dem, och bor nu lycklig
i Andarnas by.
Några
av boningarna, som Läromästarens och Villemos
till exempel, liknar palats, andra är små hemtrevliga
stugor - med en del inrättningar inomhus som inte alls
hör hemma i en stuga. Luftens Andes hus svävar
högt i den ljumma brisen och Vattnets Ande bor i en
liten borg nere i den lilla sjön som glittrar som guld
i Den Heliga Solens sken. Allt är personligt, lagat
efter var och ens karaktär.
Mitt
i byn finns en gedigen taverna - inte så olik wärdshuset
i Sagastaden, där de brukar samlas om kvällarna
och ha det trevligt.
