Margit Sandemo
Sagan om Isfolket
Häxmästaren
Ljusets rike
Sandemoserien

Historien om en fjälldal
Andra Sandemoböcker

Wärdshus
Forum

Gondoler
Gästbok


 

Ljusets rike
Karta

Invånare
Sagastaden
Västerängarna
Östanälven
Andarnas dal
Silverskogen
Wärdshus
Bibliotek
Gondoler
Om Wärdinnan

----------------
Om mig

NMSS
* Lajv!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Välkommen till Ljusets rike!


Porten som Häxmästarfamiljen gick igenom 1746

 

jusets rike ligger i jordens medelpunkt och lyses upp av Den Heliga Solen, men utanför ruvar Mörkret, okänt och skrämmande.

är i Ljusets rike bor det människor från skilda tidsåldrar och Lemurier, som är ett gammalt folkslag som levde långt före människorna på jorden i sitt rike Lemuria, och så finns det de tjurliknande och mycket intelligenta Madragerna, och så har vi de högresta och mystiska Främlingarna. De är nästan 3 meter höga har helt svarta ögon utan någon vita, och ser ut som de hade en fint mejslad mask istället för ansikte. Andar finns här gott om, både Isfolkets och Móris andar och till och med Shama - stenens ande och det avbrutna livets gudom bor här. Naturligtvis bor här många djur och även alver.

Det är ett mycket vackert land, Ljusets rike.
Det är alltid behagligt varmt, och naturen är underbar, det finns inga naturföroreningar alls, och de hyperintelligenta madragerna har uppfunnit gondoler som går i luften och språkbrickor som gör att alla kan prata med alla (även djuren) oavsett vilket språk man talar. Man dör aldrig - om man inte önskar det förstås, utan stannar i 30-35 årsåldern, och ingen äter kött - allt är lagat på syntetisk väg - fast det är lika gott och nyttigt.

Tiden är också annolunda än ute på jordens yta. När det gått en dag i ljusets rike så har det gått 12 ute i världen. Den Heliga Solen lyser alltid lika starkt, så under sovtiden så täcker man bara över den lite, men det blir aldrig mörkt utan bara mer drömmande. Det har bara hänt en enda gång att Solen mattat sig själv. Det var den gången en expedition skulle ut och oskadliggöra de onda varelserna från De Svarta Bergen. Alla var oroliga då - även Den Heliga Solen.

Den Sol som lyser över hela landet är en flamma som folkslaget lemurierna fått av Det Stora Ljuset och den vårdas noggrant. Det är svårt att ha den lös, så de har delat upp den i större och mindre Solar. Den största, över Huvudstaden, lyser upp hela landet. Den som finns över Sagastaden, var den som blivit kvarlämnad på jorden, den som de onda riddarna eftertraktat och som Dolg tillslut funnit och fört in hit till Ljusets rike.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

ikets huvudstad kallas bara "Huvudstaden", och där bor de flesta lemurier. Sedan har vi Sagastaden, där prins Marco av Isfolket har sitt vackra palats, och där bor även Dolg av de Isländska Häxmästarnas ätt. Staden är uppkallad efter Marcos mor, Saga av Isfolket. Både Isfolks- och Häxmästarfamiljerna flyttade dit, efter år 1995 i den "yttre världen" då Isfolket kom in i Ljusets rike. Men vi ska absolut inte glömma de andra underbara byarna för det!

I väster ligger byn Västerängarna, och där bodde syskonen Rafael och Danielle med familjer i 250 jordiska år, eftersom det låg långt bort ifrån Mörkret. Där bodde vår gamle vän ordensriddaren Heinrich Reuss von Gera, och även Theresa och Erling flyttade dit för att få vara nära sina fosterbarn.

öster ligger Östanälven, där Tiril, Móri och deras barn med familjer bodde innan de flyttade till Sagastaden 1995. I öster ligger även Silverskogen, och där bor våra vänner alverna, och övriga naturväsen.

I den Gamla Borgen bor en gammal, okänd ras. Lika okänd som madragerna, silinerna och lemurierna var. De kan inte tala, har inget talorgan, de väser bara. Men efter de fått dricka elixiret med det klara vattnet så blev de inte längre de onda små varelserna utan goda. Dessa varelser bor i taggiga borgar med höga torn, sammanbundna med broar som kan tyckas sväva högt i luften. Mellan byggnaderna kan man skymta ödsliga, halvt igengrodda stigar, och i byn smala gator. De var där före Främlingarna och lemurierna, så därför får de vara kvar, och några av dem är riktigt gamla. Man kan jämföra denna hälfte ruinby med bergen i Provence eller Toscana.

I norr bor Främlingarna, och en avstängd zon, det är bara deras område.

Lilla Madrid , också kallat De missanpassades stad, är en stad som vill likna de ute i världen. Där använder man pengar, det gör man inte i det övriga riket. Där finns många som inte vill ha det bra. De tycker om att beklaga sitt bittra öde att hamnat här inne vid jordens medelpunkt utan möjlighet att komma ut i världen igen. De tycker om att bråka och kverulera, de vill tjäna pengar, bli rika och ha de värsta utväxterna av yttervärldens nöjesliv, gambling och råkörande med mera, med mera. Naturligtvis gäller inte det här alla i staden. De flesta där är hyggliga och beskedliga människor, men dräggen i Ljusets rike finns uteslutande i de missanpassades stad. I Lilla Madrid förekommer ibland upprensningar, där rötäggen rensas ut för att det inte ska bli för mycket problem. För det är mycket problem i de missanpassades stad. Men vad som menas med "upprensningar" får Ni fråga Främlingarna om...

Alla andar bor förstås i Andarnas Dal, men dit kommer man inte, om man inte har ett viktigt ärende. Som den gången Móri och Marco kommit för att be om hjälp att få tillbaka unge Filip, Indra och Mirandas bror, från Det Stora Ljuset. Även jag bodde i Andarnas Dal till en början, i en koipa av det kära gamla Lindallén! Men nu har jag och min man flyttat till ett eget hus i Sagastaden.

Alla invånare får ni träffa på när ni hälsar på dem. De flesta som vi känner till bor i Sagastaden, så ta gondolen nu och åk dit för att besöka dem!