Tamlin var en ung man av alvfolket som höll till i en skog i Skottland, där han tog jungfrudomen av unga flickor som kom dit. Earlen av Dunbar, som hade ett slott i närheten, förbjöd sin dotter Janet att sätta sin fot i skogen, men hon var nyfiken, och en dag gick hon dit, bröt en röd ros från en buske och kallade på så sätt till sig Tamlin. Det gick som det gick, och efter en tid märkte hennes far hur det var fatt.

Han ville då gifta bort henne med en gammal riddersman som var beredd att överse Janets tillstånd, men hon begav sig på nytt in i skogen, bröt ännu en ros och fick Tamlin att uppenbara sig. När hon berättat allt om sig själv, berättade han i sin tur att han var son till earlen av Morey och hade blivit bortrövad av älvorna när han var nio år. Nu var han älvadrottningens älskare, men ville tillbaka till människorna. Det råkade vara allhelgonaafton, den dag då älvorna firar en stor fest, och Tamlin gav Janet en del instruktioner och sa att hon kunde rädda honom om hon bara inte lät sig förskräckas. På hans inrådan gömde hon sig vid en korsväg tills kvällen kom. Då hörde hon klockor pingla och älvorna kom ridande med sin drottning i spetsen. På en vit häst red Tamlin.

Janet kastade sig fram och drog ner honom från hästen och slöt honom i ett hårt famntag. Älvadrottningen blev arg och i Janets armar förvandlades Tamlin i tur och ordning till en orm, groda, ett fång brinnande hö, en glödgad järnstång, ett lejon och en svan. Då vred Janet halsen av svanen och satte med det stopp på förvandlingarna. Tamlin låg naken, men levande i hennes armar, och hon svepte honom i sin kappa. Älvadrottningen tog ett vredgat avsked av Tamlin och red vidare i den gyllene morgonrodnaden med sitt följe. Tamlin och Janet återvände till hennes hem där hon i sinom tid födde en gosse, som växte upp till en stor hjälte, och ledde skottarna till många segrar.

Sagan om Isfolket

...Vägen hem


Källa: Bra Böckers Hexikon